”Konstgjort liv” – ett dubbelt tecken på design

Att skapa konst­gjort liv har länge varit en dröm bland biologer. Detta skulle ge stora kunskaper om livets grundläggande funk­tioner och samtidigt erbjuda helt nya arbetssätt inom bland annat medicinsk forsk­ning. Nyligen rapporterade den amerikanske genetikern Craig Venter att hans forskningsgrupp har gjort stora framsteg i att skapa syntetiskt liv. Vi vill i denna artikel ge några vetenskapliga och filo­sofiska perspektiv på detta i för­hållande till den kristna tron.

Tillverkning av JCVI-syn3.0

Craig Venter är kanske den mest namn­kunnige genetikern idag. År 2000 stod Craig Venter på trappan till Vita huset och offentliggjorde till­sammans med läkaren Francis Collins, Storbritanniens premiär­minister Tony Blair och USA:s president Bill Clinton den första kartläggningen av människans arvs­massa. Resul­taten pre­senterades senare i tid­skriften Science (Venter et al., 2001) och räknas som ett av de viktigaste forsk­nings­genom­brotten någonsin.

Sedan genom­sekvenserings­projektet blev färdigt har Venter bland annat arbetat med att försöka skapa encelligt konst­gjort liv och har rönt större framgång i detta än andra forskare. Redan 2010 presenterade han en syntetisk ­cell som kan sägas vara den första konst­gjorda livsformen (Gibson et al., 2010). I experimentet utgick Venter från den fullständiga DNA-sekvensen från bakterien Mycoplasma mycoides. Han tillverkade en kopia av denna och den fördes in i en cell från en annan bakterieart (Mycoplasma capricolum). För att visa att den ”syntetiska” bakterien (kallad JCVI-syn1.0) var livsduglig, lät man den genomgå ett antal miljarder celldelningar. Man hade först tänkt använda den närbesläktade Mycoplasma genitalium eftersom det var den bakterie som hade den minsta kända arvs­massan (580 000 baspar, 475 gener; Fraser et al., 1995), men eftersom den växer långsamt utgick man istället från M. mycoides som har nästan dubbelt så stor arvs­massa.

Nu har man vidare­utvecklat metoden och för några veckor sedan pre­senterade Venter en ned­bantad version av den syntetiska cellen (Hutchison et al., 2016). Cellen, som kallas JCVI-syn3.0, har tillverkats genom att systematiskt plocka bort gener från en naturlig kromo­som för att på så vis skapa en minimal arvs­massa. Även denna gång fördes det genetiska materialet in i en bakteriecell som hade tömts på sin egen arvs­massa.

Det genetiska materialet är alltså syntetiskt, men man har utgått från en existerande bakteries arvs­massa och förenklat denna, samt fört in materialet i en annan existerande bakterie. Huruvida detta verkligen utgör konstgjort liv är förstås en definitionsfråga. Likväl måste det betraktas som ett veten­skapligt genombrott: Den nya organismen har 473 gener vilket är färre än någon känd naturlig fritt levande organism och det sägs nu vara det minsta antalet gener som en organism behöver för att kunna överleva under optimala för­hållanden på egen hand.

Enligt Venter har experimentet hjälpt oss att förstå vad som krävs för en minimalt fungerande cell: ”Our attempt to design and create a new species, while ultimately successful, revealed that 32% of the genes essential for life in this cell are of unknown function, and showed that many are highly conserved in numerous species. All the bioinformatics studies over the past 20 years have under­estimated the number of essential genes by focusing only on the known world.” (Heather, 2016). Nu finns förvisso livsformer med mindre arvs­massa och färre gener än JCVI-syn3.0, men dessa kräver i allmänhet mycket specifika för­hållanden för att överleva och har en parasitisk livsstil som är beroende av värdorganismens ämnesomsättning.

Etiska aspekter

Vilka är Craig Venters bevekelsegrunder för att skapa konst­gjort liv? Den vetenskapliga nyfikenhetens drivkraft ska inte underskattas, men Venter ger även andra skäl till att bli entusiastisk över fram­steg inom syntetisk biologi (Hylton, 2012). Givet­vis skulle en ökad kunskap om livets essentiella bygg­stenar kunna vara till nytta inom medicinsk och biologisk forsk­ning. Kanske kan fram­tida speciali­serade syntetiska mikro­organismer också användas för att fram­ställa nya läkemedel, effektivi­sera till­verk­ningen av rena biobränslen, binda koldioxid från atmosfären eller ta hand om olje­läckage. Det återstår att se vilken nytta som kan följa av resultaten, men de väcker en del intressanta fråge­ställ­ningar som man kan och bör fundera över. Craig Venter har anklagats för att ”leka Gud” genom att skapa liv som inte kan existera naturligt. Trots att han har etiska tillstånd för sin forskning, är det ett faktum att vår tekniska förmåga idag överstiger vår kunskap om biologin. Det kan därför vara svårt att se de potentiella riskerna med forskningen. De bakterier som Venter använder sig av är förvisso inte patogena, men det är svårt att förutse vilka konsekvenserna skulle bli för ekosystemen om artificiella organismer skulle spridas i naturen. Till detta kommer risken för att organismer som skapas med goda intentioner kan missbrukas och användas för bioterrorism.

Har Venter verkligen skapat liv?

För att verkligen kunna hävda att man har skapat artificiellt biologiskt liv är det viktigt att ha en klar definition av vad liv är. Någon sådan existerar i dagsläget inte och alla försök till definition lider av brister på så sätt att de antingen inkluderar system som uppenbarligen inte är liv eller utelämnar sys­­tem som uppenbarligen är liv (Emrén, 2013). I just det här fallet råder dock inga tvivel om att JCVI-syn3.0 är en levande organism med förmåga till ämnesomsättning, fortplantning och evolutionär anpassnings­förmåga. Den brännande frågan i det här fallet är istället hur man definierar ”skapa”. Är det verkligen att skapa ett nytt liv när man utgår från existerande genetiskt material och värd­organismens hela cellulära maskineri? Man kan invända att designprocessen är omvänd mot det naturliga förloppet, eftersom genomet i det här fallet övertar en redan existerande cell snarare än formar cellen runt omkring sig. Steve Jones, en brittisk genetiker, menar att talet om att Venter ”leker Gud” är dumheter [sic]. Vad Venter har gjort, enligt Jones, är analogt med att ta ett Apple Mac-program och få det att fungera på en PC, och sedan hävda att man har skapat en dator (Adams, 2010).

Samtidigt är det just detta som är styrkan hos det forsk­­ningsfält som syntetisk biologi utgör: i labora­toriet är forskarna inte bundna till de processer som före­­kommer naturligt utan kan ta genvägar och konstruera biologiska sys­­tem som inte skulle kunna upp­­komma naturligt. Detta är också viktigt att hålla i minne när artificiellt liv används för att ge stöd åt någon specifik modell av abiogenes (hur livet har uppkommit ur icke-liv) eller biologisk evolution (förändring från en livsform till en annan). I synner­het blir det problematiskt när liv som designats och modifierats under mycket noggranna för­­hållanden av högt kompetenta forskare tas som intäkt för att liv kan upp­­komma oberoende av intelligens och design. Givet­­vis visar experimenten ingenting sådant, om någon­­ting visar de snarare motsatsen, nämligen att liv kan upp­­komma tack vare intelligens och design.

Implicerar artificiellt liv ateism?

Vissa religionskritiker har tagit resultaten ytter­ligare ett steg och använt dem som stöd för att Gud inte finns. Även om man på goda grunder kan hävda att Venter i själva verket inte alls har skapat liv utan genetiskt modifierat existerande liv, kvarstår påståendet att artificiellt liv i princip skulle mot­bevisa Guds existens. Argumentet för detta formuleras sällan i konkreta ordalag, men kan lyda ungefär så här:

”Kristna människor tror att endast Gud kan skapa liv. Om nu människan kan skapa liv så bevisar det att Gud inte finns, för Gud behövs inte för att skapa liv.”

Det finns uppen­bara problem med det här argumentet. För det första är det knappast en central kristen lära att endast Gud kan skapa liv. Medan Bibeln är tydlig med att det är Gud som har skapat ”det naturliga” livet, sägs ingenting om att människan inte skulle kunna skapa liv. Tvärtom står det ”härefter skall ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för” (1 Mos 11:6). Att människan kan skapa liv ligger alltså helt i linje med Bibeln.

Argumentet bygger på premissen att om Gud inte behövs, så finns han inte. Detta påstående är uppen­bart logiskt falskt. Det utgår också från att Gud är ett alternativ till vetenskapliga förklaringar, ett verktyg som tas till när övriga förklaringar inte räcker till. Detta bygger på tankesättet att Gud är en kunskapsluckornas Gud, vars utrymme minskar efterhand som den veten­skapliga kunskapen ökar. Varje forsk­ningsfält har obesvarade frågor, och vetenskapens målsättning är att fylla i dessa kunskaps­luckor. ”Kunskapsluckornas Gud-teologin”, som argumentet förutsätter, postulerar Gud som en hypotes som tillgrips för att förklara det som (ännu inte) kan förklaras veten­skapligt. Ofta kopplas denna teologi ihop med apologetiska argument där ett starkt skäl för att tro på Guds existens är det finns naturliga fenomen för vilka det (ännu) saknas naturvetenskapliga förklaringar. Det säger sig självt att en gud som reduceras till att verka i världen endast så länge vetenskapen inte kan förklara ett visst fenomen, riskerar att ersättas med naturalistiska förklaringar i samma takt som vetenskapen framskrider.

Det blir förstås en ganska urvattnad apologetik om man hävdar att det främsta skälet att tro på Gud är att det finns saker som vetenskapen ännu inte kan förklara. Viktigare är emellertid att ”kunskaps­luckornas Gud-teologin” är en nidbild av den bibliska beskrivningen av Guds för­hållande till skapelsen: ständigt närvarande och direkt involverad i allting som sker. Från Big bang till sparven som faller till marken (Matt 10:29). Dess­utom, naturlagarna är i sig inte oberoende av Gud utan kan ses som uttryck för hur Gud normalt verkar i skapelsen (Plantinga, 1997). Både Gamla och Nya Testa­mentet beskriver Gud som den som skapat och som aktivt upprätthåller ordningen i tillvaron. Israeliterna betraktade inte Gud som en nödlösning när de (för)veten­skapliga förklaringarna inte räckte till. Istället sågs Gud som den yttersta förklaringen till hela tillvaron, orsaken bakom både naturens regel­bunden­heter (det vi idag kallar naturlagar) och själva tillvaron som sådan (Walton, 2009). Alvin Plantinga skriver att den kristna tanken att Gud existerar är inte en hypotes som formu­leras för att förklara någon­ting eller för att det saknas veten­skapliga förklaringar. Vår kunskap om Guds existens kommer istället från den allmänna och speciella uppen­barelsen, och detta är något helt annat än kunskaps­luckornas Gud (Plantinga, 1997).

Man skulle kunna mjuka upp argumentet mot Guds existens något. Istället för att säga att artificiellt liv bevisar att Gud inte finns, skulle man kunna hävda att det åtminstone gör Guds existens mindre sannolik, eftersom det undergräver ett av skälen att tro på Gud. Inte heller detta är emellertid hållbart, för få kristna skulle hävda att Gud är den ende som har förmåga att skapa biologiskt liv. (Desto fler skulle hävda att det behövs intelligens för att liv ska upp­komma och experimentet säger ju inte emot detta.) Varför skulle biologers förmåga att skapa liv undergräva Guds förmåga att skapa liv? Det verkar faktiskt rimligare att vända på påståendet och istället säga: ”Eftersom vi kan skapa liv i laboratoriet, är det troligt att liv kan skapas också utanför laboratoriet.” Om så är fallet, stödjer det tanken på att det finns en gud, snarare än undergräver den.

Artificiellt liv och finjustering

Det är också möjligt för den gudstroende att driva argumentet längre än så, d v s inte bara visa att det är en rimlig förklaring att det finns en skapare till det ”naturliga” livet, utan också att det är en trolig förklaring. Tvärtemot vad många religionskritiker tänker sig, har vetenskapens landvinningar inte förpassat tron på Gud till historiens skräpkammare. Det kristna synsättet att Gud är aktivt verkande i skapelsen, bl a genom de processer som han har skapat, är fullt kompatibelt med allt som vetenskapen har lärt oss. De senaste årtiondenas upptäckter har rent av givit nya argument åt dem som tror på en skapare. Detta gäller t ex upptäckten att universum måste vara oerhört finkalibrerat för att överhuvudtaget kunna tillåta liv, samt studier av livets minsta nivå. I det senare fallet har biologen Richard Dawkins definierat biologi som ”studiet av ting som är så komplicerade, att de förefaller skapade med avsikt”. Dawkins har gjort sitt bästa för att ge alternativa förklaringar av denna intuition, men nya upptäckter kring komplexiteten på livets minsta nivå har snarare visat att Dawkins definition av biologin var adekvat.

Att syntetisera DNA är rutin på laboratorier och i sig inget anmärkningsvärt. Det anmärkningsvärda med DNA-molekylen är inte kemin utan informa­­tions­­innehållet. Information i sin tur kan inte redu­ceras till kemi – all informa­­tion som inkorporerades i JCVI-syn3.0 fanns ju redan i digitalt format i databasen. Eftersom informa­­tion inte kan reduceras till kemi, är det rimligt att tänka sig att någon­­ting utöver kemiska processer (förslagsvis en intelligens) också har medverkat vid informa­­tionens uppkomst. Detta är inte ett ”kunskaps­luckornas Gud-argument”, för det verkar inte finns något veten­skapligt sätt att förklara informa­tionens uppkomst genom att reducera den till kemi och fysik.

När nu Craig Venter har skapat (om det är den rätta termen) vad som förefaller vara en av de simplaste organismerna med 473 gener har han sagt till reportrar att experimentet visar hur komplext livet är även på den enklaste nivån och att ”dessa upptäckter därför leder oss till stor ödmjuk­het” (Emspak, 2016). Det är alltså inte speciellt konstigt att många forskare tänker sig att det finns en tanke bakom även det naturliga livet. Venters forskning är en del av en ökad insikt av hur komplext livet är, även den enklaste cell. Filosofen Antony Flew skrev boken There is a God: How the World’s Most Notorious Atheist Changed His Mind (Flew and Varghese, 2008) bland annat utifrån insikten att uppkomsten av informa­­tionen i DNA-molekylen kräver en intelligens. Vetenskapens upptäckt att livet har hög komplexitet är en fingervisare till dess Skapare.

Sammanfattningsvis kan sägas att framtiden får utvisa vad de vetenskapliga och etiska kon­sek­venserna av Venters forskning blir. Försöken att skapa syntetiskt liv kommer att fortsätta och det kommer att ge oss ny insikt om livets grund­­läggande funk­­tioner. En sak kan vi vara säkra på: tron på Gud kommer att stå pall, liksom den har gjort många gånger förr.

Sebastian Ibstedt, fil dr i mikrobiologi

Jesper Kronhamn, fil dr i genetik

Allan Emrén, fil dr i fysikalisk kemi

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln publicerad i tidskriften Theofilos, vol 9 nr 1 2016

 

Referenser

Adams, T. (2010). Craig Venter: The dazzling showman of science. The Guardian.

Emrén, A. (2013). Towards Practical Definitions of Life. (Manuskript)

Emspak, J. (2016). Tiny Artificial Life: Lab-Made Bacterium Sports Smallest Genome Yet. http://www.livescience.com/54165-artificial-bacterium-has-smallest-genome.html (hämtad 2016-04-27)

Flew, A., and Varghese, R.A. (2008). There Is a God: How the World’s Most Notorious Atheist Changed His Mind (New York: HarperOne).

Fraser, C.M., Gocayne, J.D., White, O., Adams, M.D., Clayton, R.A., Fleischmann, R.D., Bult, C.J., Kerlavage, A.R., Sutton, G., Kelley, J.M., et al. (1995). The Minimal Gene Complement of Mycoplasma genitalium. Science 270, 397–404.

Gibson, D.G., Glass, J.I., Lartigue, C., Noskov, V.N., Chuang, R.-Y., Algire, M.A., Benders, G.A., Montague, M.G., Ma, L., Moodie, M.M., et al. (2010). Creation of a Bacterial Cell Controlled by a Chemically Synthesized Genome. Science 329, 52–56.

Heather, K. (2016). Press release: First Minimal Synthetic Bacterial Cell Designed and Constructed by Scientists at Venter Institute and Synthetic Genomics, Inc. http://www.jcvi.org/cms/press/press-releases/full-text/article/first-minimal-synthetic-bacterial-cell-designed-and-constructed-by-scientists-at-venter-institute-an/, 2016-03-24 (hämtad 2016-04-27).

Hutchison, C.A., Chuang, R.-Y., Noskov, V.N., Assad-Garcia, N., Deerinck, T.J., Ellisman, M.H., Gill, J., Kannan, K., Karas, B.J., Ma, L., et al. (2016). Design and synthesis of a minimal bacterial genome. Science 351, aad6253.

Hylton, W.S. (2012). Craig Venter’s Bugs Might Save the World. N. Y. Times.

Plantinga, A. (1997). Methodological Naturalism. Perspect. Sci. Christ. Faith 49, 143–154.

Venter, J.C., Adams, M.D., Myers, E.W., Li, P.W., Mural, R.J., Sutton, G.G., Smith, H.O., Yandell, M., Evans, C.A., Holt, R.A., et al. (2001). The Sequence of the Human Genome. Science 291, 1304–1351.

Walton, J.H. (2009). The lost world of Genesis One: ancient cosmology and the origins debate (Downers Grove, Ill: IVP Academic).

 

Dela innehållet

Tags :

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *