Starkt stöd i EU-rätt för konfessionella skolor

Under valåret 2018 har frågan om konfessionella skolor blivit en av de allra hetaste frågorna. Framför allt från Socialdemokraterna och Liberalerna har starka röster hörts för att göra det direkt olagligt eller praktiskt omöjligt för konfessionella skolor att starta eller verka i Sverige.

Skandinaviska Människorättsjuristernas och Claphaminstitutets nya gemensamma rapport ”Religionsförbud i skolan?” förklarar innebörden av begreppet ”konfessionell” och granskar Skolinspektionens tillsyns- och anmälningsärenden på området samt förenligheten med EU-rätten och Europadomstolens praxis.

Vår rapport visar att det finns en mycket stark rättslig grund för stater att tillåta och stödja skolor på konfessionell grund och att de politiska initiativ som tas för att stoppa dessa skolor saknar stöd i internationell rätt.

Internationella konventioner är glasklara gällande föräldrars rätt att välja en utbildning för sina barn som står i överensstämmelse med deras religiösa övertygelse, och uttrycks starkast i Europakonventionens tilläggsprotokoll om rätten till undervisning. Europadomstolen har i flera fall slagit fast att rätten till pluralism inom utbildningen och undervisningen är väsentlig för att bevara det demokratiska samhället. Av Europadomstolens praxis följer att det inte går att fastställa någon ”värdeneutral” undervisning utan att filosofiska, religiösa och andra värdegrundade aspekter ingår i de flesta skolämnen. Domstolen har också fastställt att medlemsstaterna är förbjudna att indoktrinera eleverna på ett sätt som inte respekterar föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelser och indoktrinering får självfallet inte heller ske till förmån för sekularism.

Vår rapport visar dessutom att studieresultaten är högre vid konfessionella skolor än i andra skolor, och att dessa skolor uppvisar en stor mångfald vad gäller elevers nationella och religiösa tillhörighet. Vi kan således konstatera att det saknas hållbara pragmatiska skäl för att förbjuda konfessionella skolor.

Analysen vi gjort visar att det finns en gråzon i svensk lagstiftning och myndighetstolkning om vad som i praktiken menas med begreppen ”konfessionell”, konfessionella inslag” och ”icke-konfessionell undervisning” samt var gränsen går för elevers frivilliga deltagande. Vi kan konstatera att lagrådet och remissinstanserna hade helt rätt i sina ståndpunkter att begreppet konfessionell borde ha definierats i lagtext för att inte skapa svårigheter i tillämpningen. Vi kan samtidigt erinra oss att alla svenska skolor i någon mån är konfessionella. Den svenska skolans värdestyrda läroplan bygger på fem grundläggande värden och fyra fostransmål som alla skolor ska förmedla. Dessa är moraliska värderingar som inte bygger på vetenskapliga fakta, utan på en övertygelse som vi tar för så självklar att vi lätt förbiser att det är just en filosofisk övertygelse av konfessionell natur.

Konfessionsbegreppet i svensk skollagstiftning och läroplan är alltför oprecist, och bör bytas ut. En bättre, mer lättolkad och rättssäker formulering vore att ”all undervisning ska vara saklig och allsidig och ska ske med respekt för den personliga integriteten”. Detta är viktigt i skolor – konfessionella så väl som andra. En sådan omformulering i skollagen skulle kunna bygga en skola som respekterar alla elevers tro och övertygelser, utan att tumma på de rättigheter att välja utbildning som slås fast i internationella deklarationer om de mänskliga rättigheterna. Först då får vi en verkligt öppen och tolerant svensk skola.

Rapportförfattarna:

Ruth Nordström, chefsjurist Skandinaviska Människorättsjuristerna

Rebecca Ahlstrand, jurist Skandinaviska Människorättsjuristerna

Per Ewert, direktor Claphaminstitutet och legitimerad lärare för högstadiet och gymnasiet

Artikeln publicerad i Svenska Dagbladet 2018-07-05

Dela innehållet

Tags :