Förändra inte begreppet ”äktenskap”

Så långt tillbaka vi vet att det funnits lagar har äktenskapet existerat för att förena man och kvinna, och ge det uppväxande släktet en tryggad uppväxt med både mamma och pappa. Antropologerna har bara funnit en enda kultur där äktenskapet inte existerar på detta sätt. 

Uppenbarligen har alla civilisationer velat omgärda denna unika relation – som ensam kan ge upphov till ett nytt människoliv– med ett särskilt erkännande, som vi i dagligt tal benämner äktenskap. På så vis har också barnet, dess tillblivelse och uppväxt alltid tillhört äktenskapets hjärta.

Inte något barn har blivit till i relationen mellan två män eller två kvinnor – eller för den delen två kvinnor och en man osv. Varje barn har en mamma och en pappa. Barnet är samtidigt det mest beroende, utsatta och svaga i en samhällsgemenskap, och det har enligt FN:s barnkonvention rätt att så långt möjligt bli omvårdat av både mor och far.

Det pågår nu en politisk, ideologisk kamp som vill dra äktenskapet i en annan riktning.
Målet tycks helt enkelt vara att använda äktenskapet som ett redskap för att göra homosexuell samlevnad mer accepterat. Men de homosexuella i vårt land kan inte sägas vara utsatta för diskriminering i rättslig bemärkelse. Tvärtom har deras samlevnad getts ett brett erkännande i lagen, genom möjligheten att ingå registrerat partnerskap, en könsneutral sambolag samt rätten till adoption. Det sistnämnda trots att alla visste att inga internationella adoptioner skulle komma ifråga för homosexuella par; att experterna visade att politikernas slutsats om barnen som låg till grund för beslutet var vetenskapligt ohållbar och att Sverige fick säga upp en konvention som värnade barnens bästa. Nu är det äktenskapet som står på dessa politikers dagordning.

Politikerna äger inte ensamma begreppet äktenskap. Varken Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin eller Göran Hägglund är äktenskapets upphovsman.  ”Äktenskap” är för trossamfunden i Sverige det begrepp som används för att beteckna den legalt reglerade samlevnaden mellan man och kvinna i en gemenskap som Skaparen själv instiftat, med övergripande mål att skapa trygghet för det uppväxande släktet.

Sveriges kristna råd, där Svenska kyrkan ingår, har samfällt begärt att om äktenskapslagen skulle bli könsneutral, måste det i en sådan omskrivning innebära att begreppet äktenskap exkluderas.

Genom att äktenskapet är mer än en civilrättslig fråga, vilket utredaren Hans Regner visar, skulle en definitionsändring i lagstiftningen också påverka andra delar av samhället. Om riksdagen antar en könsneutral äktenskapsbalk, gör den samtidigt ett normativt uttalande av närmast teologisk art. Enligt utredaren att detta är något av syftet med nydaningen: synen på homosexuell samlevnad ska förändras.

Vi tar bestämt avstånd från alla uttalanden om homosexuella – eller muslimer och andra minoriteter – som innebär diskriminering eller intolerans. Att par av samma kön inte kan ingå äktenskap, eftersom ett sådant parförhållande inte innehåller den komplementaritet och förmåga att frambringa nya generationer som konstituerar äktenskapet, strider inte mot den grundläggande rättsprincipen att lika skall behandlas lika och har ingenting att göra med frågan om homosexuellas likaberättigande.

Äktenskapet är till sin natur en institution som syftar till att utgöra en normativ grund för föräldraskap och föräldraansvar. Det gäller således att värna barnens rättigheter och att knyta samman barnet med dess båda biologiska föräldrar. Utredaren har inte gjort någon analys av dessa centrala frågeställningar utan endast tagit ställning till att det är juridiskt möjligt att förändra definitionen av äktenskapet. Utredarens presumtion, att äktenskapsbegreppet bör ändras om ingenting framkommer som talar emot det, innebär en omkastning av bevisbördan som aldrig tidigare tillämpats i statliga utredningar. Det borde vara självklart att ett hävdvunnet grundläggande begrepp som ”äktenskap” måste bibehållas om det inte finns starka skäl för en ändring. Några sådana har inte presenterats.

Därför avvisar vi förslaget om könsneutral äktenskapslag , vilket utgör ett brott med en sedan årtusenden hävdvunnen institution. Vi anser att begreppet äktenskap, som är så intimt förbunden med relationen mellan man och kvinna, aldrig kan göras könsneutralt.

Bengt Malmgren, läkare

Yvonne Maria Werner, professor i historia

Erik Johansson, ordf i Medvandrarna, präst i Svenska kyrkan

Carin Stenström, journalist

Rut Baronowsky, direktor för Frälsningsarmens fortbildningsinstitut

Marie Sköldeberg Nylén, familjecoach

Olof Djurfeldt, fil.lic. antropologi, Dagens f. chefredaktör

Anne-Berit Ekström, överläkare i barnneurologi och barn- och ungdomshabilitering

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln är publicerad i Barometern 2008-11-08

Dela innehållet

Tags :

1 Responses

  1. Frågan om likställande för homosexuella relationer är ofrånkomligen fel ställd. Frågan gäller egentligen varför samhället alls ska understödja dessa.

    På en rad punkter tar homosexuella bara efter vanliga förhållanden:
    1. Homosexuella erkänner själva relationen mellan man och kvinna som norm genom att bilda just par, vilket uppstått som en av varje kön.
    2. Det är för att vi alla blir till genom föreningen mellan man och kvinna som vi oreflekterat godtar denna, vilket inte gäller homosexualitet.
    3. Det framställs ofta som en ‘läggningsfråga’, där man bara har olika inriktning. Men homosexuella har inte heller ‘köns-umgänge’, dvs. kön mot kön, utan turas om. Det är alltså inte heller sexuellt jämbördigt.
    4. Att homosexuella kallas folkgrupp strider mot att en sådan förökar sig själv och ursprungligen har levt tillsammans.

    Ordet partnerskap uppfanns egentligen för att man ville undvika att kalla det för äktenskap och kompromissade redan från början. Den knuten har inte alls uppstått nu.

    I en mycket intressant insändare i Svenska dagbladet 10/11 tar moderate förre riksdagsledamoten Lennart Fridén, under rubriken ”Det finns mycket stort folkligt motstånd”, upp den historiska bakgrunden: ”Vid 1994 års behandling i riksdagens lagutskott deltog inte m och kd i beredningen av lagen och fp fick byta ut sin utskottsledamot eftersom denne inte stödde partiets knappa landsmötesbeslut i frågan. Vid debatten i kammaren talade utskottets och även socialdemokraternas talesman, Maj-Lis Lööv, om att ’detta är inte första steget, detta är steget’. Och hon betonade att någon fråga om homoäktenskap eller adoptioner med homoföräldrar inte skulle komma på fråga. Vid debatten 2002 tog jag upp detta som principfråga. Hur länge gäller ett politiskt ställningstagande. Ingen svarade.”

    Man har således från början presenterat legaliserade förbindelser mellan homosexuella som att de är av en särskild typ och att adoptioner är uteslutna. Nu är den framställningen borta och det kallas diskriminering att de inte får ingå äktenskap. Den diskrimineringen utfördes dock av just det utskott som utformade själva lagen om partnerskap, och därmed över huvud taget införde homosexuella förhållanden som en samhällets angelägenhet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *