Ateistiska regimer världshistoriens värsta massmördare

Bo Rothstein menar att forskning visar att mer religiös tro och aktivitet i ett land leder till att folk litar mindre på varandra och korruptionen ökar. Men det är svårt att definiera religion som förklaringsvariabel när den hänger ihop med rad andra samhällsfaktorer, och när religioner skiljer sig så kraftigt åt.

Sambandet mellan religion och samhälle har väckt intresse i alla tider: av forskare, religiöst aktiva och troende politiker. Den berömde sociologen Max Weber hävdade redan för över 100 år sedan att protestantismen var en viktig förklaring till ekonomiskt välstånd i de länder som snabbast anammade industrialiseringen. Protestantismen skapade en etik som främjade arbete och skötsamhet vilket gynnade samhällets ekonomi hävdade Weber.

Och nog kan man hitta ett samband mellan kristet arv i ett land och demokratisering och ekonomisk utveckling. Religion är dock en för bred kategori för att skapa säkra forskningsslutsatser. Religion kan vara alltifrån moder Theresa till Usama Bin Laden.

Man måste också väga in det nära samband mellan religion, stat och regering som så ofta har dominerat, även i vår tid. Kungen, kejsaren eller presidenten har ofta utnyttjat folkliga religiösa opinioner för att legitimera sin makt, samtidigt som kyrkan eller moskén sökt skydd och stöd av den politiska makten. Putin söker stöd i den ryska ortodoxa kyrkan för att legitimera sin nationalistiska politik. Samma sak i många muslimska länder. Man kan inte bli amerikansk president om man inte kallar sig kristen och får ett bredare stöd inom amerikanska kyrkor. Det kan då vara svårt att definiera religion som en förklaringsvariabel när det är så sammanflätat med en rad andra samhällsfaktorer.

Man kan inte heller blunda för att det finns skillnader mellan olika religioner. Jesus var svärdets och våldets motståndare medan Muhammed byggde sin religiösa makt på militärt våld. Att bortse från detta skapar problem när man i dag försöker förstå globala politiken. Brist på tillit som Rothstein nämner är ju inte heller någon strikt moralisk kategori, det kan också vara uttryck för att aktivt troende ofta är utsatta minoriteter i många samhällen, även när det finns en uttalad statsreligion.

Det har ju också funnits ett antal ateistiska regimer i modern tid, unikt i ett historiskt perspektiv. Dessa sekulära och ateistiska regimer har utmärkt sig som världshistoriens värsta massmördare, jag tänker till exempel på Maos Kina och Stalins Sovjetunionen, för att inte tala om dagens Nordkorea. Kan man därmed hävda att ateism leder till massmördande? Christer Sturmark skulle nog protestera mot ett sådant kausalt tänkande.

Som aktiv troende måste jag dock erkänna att Rothstein har vissa poänger. Jag har länge undrat över varför korruptionsnivån är så hög i Afrika trots den påtagliga kristna väckelse som förekommer i många afrikanska länder, korruption är en av de ärkesynder som Bibeln varnar för. Och varför är antalet mord så mycket högre i det mycket kristna USA i jämförelse med det djupt sekulariserade Sverige. En historisk granskning av Sverige visar också att man inte är helt imponerad av samhällsmoralen trots att kyrkan stod mitt i byn en gång i tiden. Den kristna etiken har ofta problem med praktiken när kristendomen blir en viktig social faktor.

Men hur som helst, många kristnas erfarenhet säger dock att daglig bibelläsning kan ge en utmärkt etisk vägledning, göra oss till goda människor och därmed bra samhällsmedborgare. Men vi aktiva troende måste vara djupt självkritiska när vår tro inte leder till ett gott samhälle.

Stefan Swärd, doktor i statsvetenskap, ordförande för Claphaminstitutet

Artikeln publicerad i Dagens Nyheter 2015-03-02

Dela innehållet

Tags :