Det rättas verklighet

C. S. Lewis var inte bara en skicklig litteraturhistoriker, Han blev också en världsberömd fantasy-författare med sina böcker om sagolandet Narnia. Dessutom blev han kristen efter att ha varit en övertygad ateist av den hårdföra, anglosachsiska skolan. Som kristen lekman utövade han ett stort inflytande genom föreläsningar och böcker om trons villkor. Hans liv fick en dramatisk vändning, när hans hustru dog i cancer – något som blev temat för filmen Shadowlands. Bokförlaget Libris har uppmärksammat honom med en stor volym med flera av hans viktigaste verk. Boken har fått titeln C.S. Lewis Klassiker. Den innehåller bl.a. de föredrag han höll i BBC under kriget. Uppgiften var inte lätt. Hur skulle han, som var känd som kristen, kunna säga något till en sekulariserad, krigsplågad brittisk allmänhet?

C.S.Lewis var medveten om problemet. Han utgick därför från en mycket allmän frågeställning – rätt och orätt. Han drar två slutsatser. Den första är att människor överallt på jorden har ”den egendomliga idén att de bör handla på ett visst sätt, en idé som de inte kan frigöra sig ifrån”. Den andra slutsatsen är att de i stor utsträckning inte handlar på det sättet: ”De känner naturens lag, men de bryter mot den.” Lewis anknyter här till naturrätten, som slog igenom i Europa efter 1945. Den skiljer sig från det som var rättsgrunden i länder som Sverige och Finland före Europa-integrationen, med företrädare som Axel Hägerström. Då trodde man att det inte fanns rätt och orätt. Det enda som fanns var majoritetsbeslut, och majoriteten hade inga gränser för vad den kunde besluta. Så trodde t.ex. Tage Erlander. Han kallade äganderätten ”ett samhälligt institut”. Det innebär att mitt hus är mitt endast så länge majoriteten anser det. Man kallar detta ”folksuveränitet” och ”positiv rätt”. Det innebär att det som är rätt står i lagboken. Den nya, europeiska rättsgrunden – den som C.S. Lewis anknyter till – innebär däremot att jag har en rätt till mitt hus därför att jag som människa har äganderätt. Att äga är en mänsklig rättighet. Vill kommunen ha min tomt till något annat har jag rätt till full ersättning.

Är det ändå inte så att allt förändras? På det svarar C.S. Lewis med att vissa saker förändras, andra inte. Det som är sant i matematiken är sant från de gamla grekernas dagar till våra och i all framtid. Liknande förhållanden gäller för frågan om rätt och orätt. Moralen kan visserligen utvecklas, men det innebär inte att den förändras: ”Utveckling betyder inte bara förändring utan förändring till det bättre. Om ingen serie moraliska föreställningar skulle vara sämre eller bättre än någon annan, skulle det vara meningslöst att föredra en civiliserad moral framför en barbarisk eller den kristna moralen framför nazisternas.” Nazismens moral bygger i allt väsentligt på Darwin. Darwins moral – så som han beskriver den i Descent of Man – innebär att de bättre utrustade raserna skall förinta de sämre utrustade och på det sättet befrämja mänsklighetens utveckling. Det är boskapsavelns principer överförda på människan. Om man nu menar att vårt samhälles värdegrund i någon mening är bättre än Darwins och nazisternas moral, har man därmed också sagt att det finns något bättre och något sämre, när det gäller rätt och orätt. C.S. Lewis skriver: ”Men i samma ögonblick som man säger att den ena serien moraliska föreställningar kan vara bättre än den andra, mäter man dem med ett mått och säger att den ena av dem kommer närmare det rätta än det andra.” Han fortsätter: ”Om mina moraliska föreställningar kan vara sannare och nazisternas mindre sanna, måste det finnas något – en verklig moral – som gör dem sannare.”

Vad är då detta som skulle kunna gör skolans värdegrund sannare än nazisternas moral? Det är uppenbarligen inget som kan hämtas ur Darwins evolutionslära. Den stöder snarare den nazistiska moralen. Inte heller har vi att hämta någon lösning från den rena materialismen, t.ex. marxismen. Enligt den finns ju bara materia, och detta som vi kallar moral är alldeles uppenbart inte något materiellt. Den kan inte vägas, inte mätas, inte lokaliseras. Ändå är det livsavgörande att den finns och att vi människor inom oss har något ”skikt” eller ”organ” som kan uppfatta den. C.S. Lewis drar följande slutsats: ”Det börjar verka som om vi skulle tvingas inse, att det finns en verklighet av mer av än ett slag: att det i detta speciella fall kan finnas något som står över och bortom de vanliga fakta om människors beteenden, något som är en definitiv verklighet – en verklig lag, som ingen av oss stiftat men vars tryck vi trots detta känner.”

Det är uppenbart, att det här fanns en faktor, som bidrog till att det engelska folket härdade ut i sex års krig och därmed gjorde slut på Tredje rikets barbari. Då borde det ha något att säga också i vår tid.

Christian Braw, docent i etik, präst i Sv kyrkan
Anders Månsson, kammaråklagare
Olof Djurfeldt, fil.lic. antropologi, Dagens förre chefredaktör
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Artikeln publicerades i Kristianstadsbladet 2008-12-15 och Världen Idag 2009-01-07

Dela innehållet

Tags : ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *