Får Uppdrag Granskning bryta lagen?

Få tillfällen i svensk medie­historia har uppvisat ett lika bedrägligt journalistiskt agerande som i förra veckans Uppdrag granskning. Upplägget kan närmast beskrivas som inkvisitoriskt. Reportrarna valde från början att lägga konstruerade ord om att ”bota” homo­sexuella i de smyginspelade prästernas mun, dock utan att lyckas. Likväl valde de att utan fog använda den beskrivningen i speakertext och till och med programrubrik. En sådan falsk varubeskrivning är ohederlig mot såväl inblandade som tittare.

Det verkligt allvarliga ligger dock i övergreppet att fejka själa­vårdssamtal och förbön i syfte att sätta dit de utvalda prästerna. Faktum är att själavårdssamtal är något av de mest intimt själsliga och andliga möten som två människor kan ha. Att arrangera sådana möten i avsikt att lura den ena parten att det är på riktigt, medan det verkliga syftet är att gillra en fälla och försöka locka fram sådant som kan hållas emot den lurade parten, är djupt bedrägligt.

Det går även att dra parallellen till när de möten som spelas in och publiceras är fysiska, snarare än själsliga. En 17-årig pojke dömdes förra året i domstol till skadestånd för kränkning, då han i smyg spelade in ett samlag med en jämnårig flicka och publicerade på internet.

Övergreppet mot de inspelade prästerna är här dock värre. Att i smyg spela in och visa upp ett samlag är djupt omoraliskt, men inte tydligt i motsättning mot lagtext. Själavårdssamtalets exklusiva karaktär utmärks dock av att en präst inte ens i brottsmål får kallas som vittne för att uppenbara det man hört eller samtalat om i bikt eller själavård. Om någon skulle spela in ett biktsamtal i Katolska kyrkan betraktas det som ett så allvarligt övergrepp mot samtals­formen att det till och med bestraffas med exkommunicering. Ett public serviceprogram i SVT har nu av okunskap eller illvilja valt att helt ignorera de skador deras agerande kan få för fortsatta möjligheter till själavårdssamtal i Sverige. Det är extremt beklagligt.

Uppdrag granskning gör sig genom sitt agerande dessutom skyldiga till ett dubbelt övergrepp, då de i efterhand dessutom försöker hetsa prästerna att bryta lagen och kommentera ett själavårdssamtal.

Enligt Rättegångsbalken 36 kapitlet 5§ är tystnadsplikten absolut, präster och pastorer får inte under några omständigheter bryta sekretessen, inte ens kommentera om ett samtal ägt rum.

SVT-programmet har här lämnat den gråzon som programmet inte sällan arbetat i och gått över till att hetsa till lagbrott, vilket är straffbart enligt Brottsbalken 23 kapitlet 4§. Uppdrag gransknings bristande etik och laguppfyllelse är i uppenbar strid med public service-avtalet. Vi utgår från att inslaget fälls i granskningsnämnden.

De smyginspelade prästerna svarar inlyssnande och sunt, och med ett uppenbart hjärta att vilja möta och hjälpa den som – falskeligen – söker råd och förbön.

Programmets dramaturgi används också medvetet för att förstärka skillnader inom Svenska kyrkan och splittra. Vissa präster intervjuas öppet och förberett, och kritiserar sina kollegers själavårdssamtal. Andra smygfilmas och konfronteras oförberedda.

Totalt obegriplig blir SVT:s anklagelseakt när den ställs vid sidan av den okritiskt framlyfta nya boken ”Liten handbok i konsten att bli lesbisk” som utan omsvep förkunnar möjligheterna att förändra sin sexuella läggning.

I det sammanhanget blir det naturligtvis fullständigt ologiskt att döma präster för att de inte svarat att en sådan förändring är omöjlig.

Det som kännetecknar en häxprocess är att en person på förhand bestäms vara skyldig och ska straffas. Därefter formuleras anklagelsen, och konstruerade bevis plockas fram för att kunna leda till den eftersträvade fällande domen.

Att agera så i ett rättssamhälle är måhända inte alltid straffbart i domstol. Men det är ett gravt övertramp mot all journalistisk heder, och brott mot journalisternas eget etiska regelverk.

Chrys Caragounis, professor em. i Nya Testamentets exegetik, Lund.

Marie Willermark, kommendör Frälsningsarmén i Sverige o Lettland.

Tuve Skånberg, pastor i Equmeniakyrkan, riksdagsledamot (KD).

Kjell O. Lejon, präst i Svenska kyrkan, professor i religionsvetenskap.

Dan Salomonsson, pastor i Pingstkyrkan.

Süleyman Wannes, Corepiskopos i Syrisk-ortodoxa kyrkan.

Gunnar Hyltén-Cavallius, präst i Svenska kyrkan, teol.lic.

Siewert Öholm, journalist, tv-producent

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Publicerad i Kyrkans Tidning 2014-06-04, Dagen 2014-06-05, Sundsvalls tidning 2014-06-14, Skånska Dagbladet 2014-06-15, Hemmets Vän 2014-06-13 , Kyrka och Folk 2014-06-19

Dela innehållet

Tags : , , , , ,