Etikens jordskred

Vid ett jordskred börjar själva marken sakta glida nedåt, ned i dalgången. Ofta föregås jordskredet av häftiga regn, som underminerar terrängen. Till sist påverkar jordskredet allt. Hus, vägar, kraftledningar, allt dras nedåt och förstörs. Ofta kommer också människor till skada eller omkommer, i synnerhet om skredet inträffar oväntat eller nattetid. Jordskredet ger en bild av vad som händer, när det etiska medvetandet. i ett folk kommer på glid.

För att förstå vad som händer i det etiska jordskredet, skall vi försöka göra oss en bild av situationen före jordskredet. Det finns ett antal indikationer på att ett samhälle befinner sig på stabil mark. Dit hör fasta familjestrukturer, låg omfattning av kriminalitet, missbruk och förvållade psykiska störningar. Kunskap har i sådana samhällen hög status. Man har en förmåga att i konst och litteratur gestalta godhet, skönhet och sanning. Det finns en kombination av kreativitet i näringsliv och en hög aktning för den andliga verkligheten. Det mest utmärkande är emellertid den etiska nivån. Etiken har i sådana samhällen ett mycket tydligt centrum. De som omges med det starkaste skyddet är modern, barnet och den havande kvinnan. Brott och övergrepp mot dem betraktas med avsky och straffas strängt. Den som förbryter sig mot en havande kvinna ställer sig utanför samhället. I krislägen gäller det att först av allt skydda den havande kvinnan, modern och barnet. ”Kvinnor och barn först”, är vad som sedan länge gällt när livbåtarna skall lämna det sjunkande skeppet. Livet, och livets fortsättning är en viktig fästpunkt för etiken.

Etikens jordskred föregås av en långvarig underminering. Den utmärks av att etikens centrum och tyngdpunkt flyttas från den havande kvinnan, modern och barnet. Istället är det den vuxna människan, ofta den ensamma mänskliga individen, som kommer i fokus, vars självutveckling och självutlevelse kommer att bli tyngdpunkten. Han/hon har rätt att utveckla sig för sin egen skull, har rätt att leva ut sina känslor. Förpliktelser mot livet kommer i andra hand. I den mån barnet finns med i sammanhanget är det i huvudsak som medel för den vuxnes självförverkligande. Rätten att få barn väger tyngre än barnens rätt till föräldrar.

Pedofilin är den yttersta punkten i etikens jordskred. Barnet och den unga människan blir till exploateringsobjekt. Det handlar inte längre om att barnet skall få bästa möjliga förutsättningar för att bli en stabil, kreativ bärare av livet. Istället skall barnet tillfredsställa den vuxnes begär. Detta svek tillhör det mest skakande i alla kulturer. Det gäller också det moderna Västerlandet. De skador ett sådant svek orsakar kan med svårighet läkas. Ofta är de oläkbara.

Livet är livets huvuduppgift. Arbetslivet är en bagatell jämfört med uppgiften att fostra och leda barn och unga till mognad. I 1800-talets familjer med 10 barn var detta livets största satsning. Egentligen är situationen densamma nu. Även med två eller tre barn är detta den största satsning man kan göra. Den involverar hela livet, dag och natt. Den är ingalunda avslutad med de ungas studentexamen, än mindre med dagisplaceringen. Människoliv är så mycket mer än biologiskt liv. Det omfattar moralisk och andlig mognad, personlighetens växt, bildning, tradition. När den unge nått social mognad och själv bildat familj, kommer för hans föräldrar en del i ansvaret för ännu en generation. Livet står alltid i centrum, i all dess rikedom.

De som undergräver detta centrum för etiken kan få hela den övriga samhällsetiken på glid. Sådant är etikens jordskred. Omsorgen om gamla och sjuka, betalningsmoral, politisk moral, arbetsmoral – allt dras med, där etikens centrum går förlorat. Jordskredet kommer hastigt, med oerhörd kraft. Endast den, som insett detta, kan motverka det.

Såväl Folkpartiet som Kristdemokraterna har lagt riksdagsmotioner om att tillsätta en etikkommission eller värdekommission. Under regeringen Bondevik genomfördes verkligen en sådan bred värdekommission i Norge, som engagerade hela den norska samhällsdebatten. Kommer alliansregeringen att tillsätta en motsvarande etikkommission i Sverige?

 

Christian Braw, teol.dr., docent i etik, präst i Svenska kyrkan
Rut Baronowsky, fil.mag, direktor för Frälsningsarméns fortbildningsinstitut
Olof Djurfeldt, fil.lic i socialantropologi, Dagens f. chefredaktör
 

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

 

Publicerat i Nerikes Allehanda 2008-08-29

 

Dela innehållet

Tags :

2 Responses

  1. För den som tror att ett kristet och kyrksamt land per automatik utgör en garant för det goda samhällets och den goda etikens fortbestånd kan tänka på hur angelägna tyska kyrkliga diakonala institutioner var att sända iväg sina ”dårar” (utvecklingssstörda och handikappade) till avlivning i Tredje Riket.

    En enda institution motsatte sig eutanasin, Friedrich von Bodelschwinghs Bethelanstalt i Bielefeld.

    Tyskland var då genompredikat och kyrksamt i en omfattning vi har svårt att föreställa oss idag.

    Hitler och Himmler var båda korgossar under sin uppväxt så inte ens en god kristen barnuppfostran tycks alltid hjälpa.

  2. Min far som är uppvuxen i en dalaby under 1930-40-talen har berättat att han som liten kunde få höra vuxna säga: -Men det var ju bara en unge, när något barn råkat ut för en olyckshändelse.

    Under sin levnad har han fått vara med om att barnens status blivit allt högre. Att idag säga, -det var ju bara en unge, är otänkbart om man vill behålla något anseende.

    I början av förra seklet förekom barnarbete i stor usträckning i Sverige. Idag är det olagligt.

    Avskyn och avståndstagandet från pedofili torde aldrig ha varit större i Sverige än det är idag. Och det gäller oavsett om man är hetero- eller homosexuell.

    Några personer aktiva inom RFSL har tidigare uttalat sig mer förstående inför sex mellan äldre och yngre tonåringar, men har på senare år tagit avstånd från sin tidigare hållning.

    Att leta reda på heterosexuella män aktiva idag i olika organisationer som haft samma hållning torde inte vara svårt eftersom den svenska politska eliten hade en naiv inställning till pedofili under 1970-talet. Barnpornografi var tex lagligt i Sverige fram till början av 1980-talet.

    Kvinnors rättigheter har också ökat undan för undan. Tex så har misshandel och våldtäkt inom äktenskapet har blivit olagligt.

    En piga som blev våldtagen av sin husbonde i början av 1900-talet, hade få möjligheter till upprättelse. I dag är situationen en helt annan för kvinnor i beroendeställning.

    Ofödda barns rättigheter har däremot helt försvunnit.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *