Totalitära ideologier och religionsfrihet

Det finns gemensamma nämnare för totalitära ideologier, som ofrånkomligen
leder till ofria samhällen av rättslös karaktär. En av dessa är en utopi med drömmar om världsherravälde. På vägen mot detta mål får just ”målet helga medlen” – de som är emot eller klassificeras som fiender kan förlöjligas, marginaliseras, kontrolleras eller elimineras. Vidare finns det en stor ”profet” och ett självutnämnt ledarskap, som anser sig stå över alla andra och därför måste styra över dessa andra för lärans och utopins skull.

 Sådan var kommunismen. Marx var profeten, Lenin, Stalin och Mao de trogna lärjungarna i ledarskapet, som i lärans namn ansåg sig vara fria att begå massmord på dem som ”stod i vägen” för förverkligandet av utopin. Man sökte världsherravälde – ett proletariatets diktatur skulle upprättas. Marx hävdade att hans teorier var vetenskap och förkunnade en ofrånkomlig, deterministisk, syn på historieutvecklingen. Där profeten och hans lärjungar kom till makten mördades alltså hundratals miljoner människor, miljön förstördes och flera generationer tvingades levde under miserabla sociala, politiska och ekonomiska förhållanden. Dessutom var ett stort antal mänskliga fri- och rättigheter helt och hållet nonchalerade, såsom religionsfriheten.

Det stora flertalet som levde under kommunistiska regimer trodde inte på den kommunistiska läran. Men det fanns hela tiden trogna lärjungar i väst, såsom Gudrun Schyman och Lars Ohly.

Islamismen har liknande totalitära drag. Där islamister har ett avgörande
inflytande på samhällsliv och lagstiftning förtrycks oftast mänskliga fri- och
rättigheter. ”Otrogna”, exempelvis kristna och judar, som lever under islamistiska regimer har oftast inga som helst illusioner om islam som ett system för frihet och demokrati. Den utopiska drömmen om
världsherravälde finns även här och islams fiender eller avhoppare är
i vissa stater inte ens värdiga att behålla liv, lem eller egendom. Den som ifrågasätter profeten riskerar en dödsfatwa. Sådana kan som bekant även utfärdas för personer som lever i väst.

När stat och religiösa institutioner på detta sätt sammanblandas i maktpositioner
skadas demokratin. Där det civila samhället eller etnicitet blir intimt
förknippat med en ideologi eller religion kan det lätt leda till förtryck av minoriteter och oliktänkande.

 I Turkiet är det underförstått – och i hög grad praktiserat – att vara
turk är att vara muslim. Att lämna islam kan därför betraktas som förräderi och uppfattas som en statsfientlig handling. Turkisk press har under åratal spridit lögnaktig propaganda och förtalat kristna och de har jämställts med terrorister. Vi har i Sverige att antal syrisk-ortodoxa kristna flyktingar som kan vittna om grova förföljelser av kristna i Turkiet.

I Iran är det samma sak, fast värre. Du får inte tillgång till högre utbildning och vissa jobb om du inte är muslim. Är du kristen eller anhängare av Bahai kommer du att diskrimineras och förföljas. Lämnar du den officiella religionen islam riskerar du dödsstraff.

Den senaste tidens massakrer av kristna i Orissa i Indien är ingen tillfällighet. Det hindunationalistiska partiet strävar efter att stat och hindusim ska vara ett, och även att det civila samhällets institutioner och funktioner inte ska inkludera exempelvis kristna. Deras propaganda uppviglar till förföljelse av kristna. Kyrkor bränns och människor dödas, trots att det funnits kristna i Indien som sedan urkyrkans tid bidragit till en positiv samhällsutveckling, inte minst i delstaten Kerala, och som vittnat om en medmänsklig omsorg om de som i hinduistisk tradition anses vara de lägsta av de lägsta, de ”kastlösa”. På Sri Lanka är det buddister som förföljer dem som tror och agerar annorlunda. Det är politiker och det civila samhället som samverkar mot dem som bekänner sig som kristna.

Över 75 procent av alla i världen som förföljs för sin tro är kristna, av dem som dödas för sin tro är 90 procent kristna. Det finns förvisso grader av förtryck: förtal, diskriminering, förföljelse och mord. I många länder – och i ökad grad även i svensk media – kan vi se mer eller mindre tydliga förtalskampanjer gentemot klassiskt troende kristna. Men vad som är än värre är att det finns ett etablerat faktum i detta ärende, nämligen det om ett sluttande plan, som börjar med förtal, men lätt går över till diskriminering och fortsätter med förföljelse i alla dess avskyvärda former. Därför är det skrämmande att se utvecklingen i flera länder, även i Storbritannien:

Pastor Masih har ett radioprogram som riktar sig till asiater som bor i Storbritannien; kristna, muslimer, hinduer, med flera. I landet finns även en känd muslimsk ledare, som ofta uttalar sig starkt kritiskt och negativt om kristen tro. Flera radiolyssnare ringde till radioprogrammet och ville ha pastor Masihs kommentarer kring detta. Han berättade lugnt och sakligt utan utfall eller anklagelser om grundläggande kristen tro. Detta fick muslimer att reagera, ”känna sig kränkta”. De klagade och chefen för radiostationen krävde att Masih offentligt skulle be om ursäkt. Han gjorde detta och beklagade om han sårat någon. Men han lade till att yttrandefriheten faktiskt gäller i England. Då fick han sparken.

Det finns sammantaget många allvarliga signaler om otillbörliga sammanblandningar av stat, religion, det civila samhället och ideologi. De som har en annan tro än majoritetsbefolkningen, exempelvis kristna, riskerar förtal och diskriminering och att utestängas från jobb. Det sekulära Sverige är tyvärr inget undantag.

 
Mats Tunehag, journalist

Kjell O. Lejon, professor i Religionsvetenskap

Chrys Caragounis, professor em Nya Testamentets exegetik

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

 

Artikeln var publicerad i Västerbottens-kuriren 2008-12-27

Dela innehållet

Tags :

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *