Hela Listan. Paulus noterar bevis efter uppståndelsen

– Du yrar, din stora lärdom gör dig galen!

När Paulus vid kungamiddagen i Apostlagärningarna 26 talar om Jesus uppståndelse avbryts han av den romerske ståthållaren Festus. Han avvisar kategoriskt varje tanke på uppståndelse, precis som så många människor gör i dag. Varför ens överväga möjligheten; döda uppstår inte! Kristen tro är goda nyheter, inte tidlösa principer. Gud har gjort något överrumplande i vår historia, som berör alla människor. Paulus återger i 1 Korinthierbrevet 15 kärnan i kristen tro, som utgår från fyra nyheter om Jesus. Han
   dog för våra synder
  blev begravd
   uppstod på tredje dagen
   visade sig sedan för ett stort antal människor.

Den avgörande punkten är Jesu uppståndelse. Men varför ska Festus och moderna svenskar tro att Gud har uppväckt Jesus?Paulus svarar med att presentera en lista på vittnen. Många människor – identifierbara och kontaktbara för dem som Paulus skriver till – mötte Jesus efter hans död och begravning. Inte som en känsla eller en förhoppning, inte som en vision eller en manipulering av psyket. Nej, de mötte honom i verkliga livet, empiriskt påtagligt: de hade sett honom, hört honom, talat med honom, rört vid honom och ätit tillsammans med honom. De visste att han levde.

Paulus lista är inte uttömmande; kvinnorna som fann graven tom och sen mötte Jesus omnämns inte. Det fanns alltså ytterligare vittnen. Här listar han i kronologisk ordning sex tillfällen då Jesus visade sig. Sammanlagt är det mellan 500 och 600 personer som intygar att de mött Jesus levande. Vittnena är
    Petrus
    de tolv lärjungarna (som i verkligheten var tio när de mötte Jesus på påskdagens kväll)

    mer än femhundra personer vid ett tillfälle
    Jakob, Jesus halvbror
     alla apostlarna (oklart vilken händelse det syftar på; kanske kvällen då Tomas också var med eller vid himmelsfärden)
     Paulus. När Paulus år 55 skrev sitt brev var de flesta ännu i livet, något han också påpekar. Uppgifterna var möjliga att kontrollera.


Johannes evangelium ger oss ytterligare ett tillfälle då Jesus visade sig. Där framgår det också vad lärjungarna vittnade om; verkliga möten i den yttre världen med en kroppsligt uppstånden Jesus – inte ett skeende i en inre drömvärld. En grupp på sju av Jesu närmaste lärjungar återvände efter påsken i Jerusalem till Galiléen. Inte för att fly kaoset i huvudstaden, utan därför att Jesus hade sagt åt dem att resa dit och lovat att möta dem där. I väntan på Jesus återgår de till sin tidigare näring, fisket. Efter en natt av fruktlöst arbete glider de i gryningen in mot stranden med en tom båt. När de är ett hundratal meter från stranden ropar plötsligt någon till dem att kasta ut nätet på båtens högra sida – och de får en jättefångst! Johannes, som är snar till tro, förstår att det är Jesus. Petrus, som är snar till handling, slänger sig omedelbart i vattnet och vadar in till stranden. Det finns en glödhög och Jesus har grillat fisk. I tyst vördnad äter de frukost tillsammans. I båten sprattlar 153 fiskar fångade med ett enda kast. Vittnesbördet är konkret. Det fanns en person på stranden, som de kände igen som Jesus: ”de förstod att det var Herren”. En verklig person som lämnade fotspår i sanden. Glöden värmde dem, det fanns stekt fisk och bröd som mättade efter natten på sjön, de åt och talade med Jesus och mötte hans kärlek. Det var vid den här stranden som Jesus tre år tidigare hade kallat dem att bli hans lärjungar och lovat att göra dem till människofiskare. Här sluts viktiga cirklar. Och ändå är det bara början.

Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen, Fellow vid Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Dagen 2009-04-17

Dela innehållet

Tags :

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *