FÖR BARNENS BÄSTA – MINSKA ANTALET SKILSMÄSSOR !

Varje år är 45 000 barn med om en separation. Var tredje barn förlorar den nära dagliga kontakten med en av de personer de älskar mest, oftast pappan. Par som skiljer sig tror ofta att det som då verkar vara bästa lösningen för dem också är bäst för barnen. Men det är en myt som inte stämmer med verkligheten.

 

Ny forskning visar att en skilsmässa är bäst för barnen bara i de fall det förekommer öppna konflikter med eller utan fysiskt våld. Så är det endast i en tredjedel av alla skilsmässor. För barnen spelar det egentligen inte så stor roll om vi inte är kära eller inte. Bara vi inte bråkar.

 

Barn som får växa upp med endast en förälder har fler beteendeproblem än de som lever tillsammans med båda. Det visar en ny rapport från Folkhälsoinstitutet som sammanfattar 20 års forskning. Dr Anna Sarkadi vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala Universitet säger i rapporten: ”Vi fann att barn som haft en engagerad fadersfigur rökte mer sällan, kom längre i sin utbildning, råkade mer sällan i klammeri med polisen och fick goda vänner av båda könen.”

 

Andra undersökningar visar att när skilsmässobarn når vuxen ålder vågar många inte gå in i en djup kärleksrelation av rädsla för att på nytt bli svikna och övergivna. Skilsmässobarn som gifter sig skiljer sig också mer än andra.

 

Skilsmässor är också en viktig orsak till att fattigdom och klassklyftorna ökar i vårt samhälle. Värst drabbas barn till lågutbildade föräldrar som skiljer sig mer än alla andra. Trots denna kunskap har samhället inte gjort mycket för att förebygga separationer. I stället har det blivit enklare, snabbare och billigare att skiljas.

 

Detta är anmärkningsvärt eftersom vi genom Barnkonvention förbundit oss att vid alla beslut som rör barn ta se till barnens bästa. Den principen lyfts fram i alla sammanhang – utom i samband med alla skilsmässor.

 

Vi är stolta över att våra barn får växa upp i ett av världens mest jämställda länder, men bekymrar oss inte särskilt mycket över att alla de tusentals barn som varje år får vara med om en uppslitande skilsmässa. Vi talar om hur viktigt det är med hög kvalitet i förskolan, men inte så mycket hur viktigt det är med en kvalitet och hållbarhet i parrelation. Vi framhåller hur betydelsefullt det är för barnen att papporna tar föräldraledigt och är hemma och närvarande under barnets första år. Men att många barn sedan får växa upp med en frånvarande pappa som de sällan eller aldrig ser betraktar vi inte som ett lika stort problem.

Folkhälsominister Maria Larsson (kd) har tillsatt en utredning som ska ta fram en nationell strategi om stöd i föräldraskapet. Det är bra, men lika viktigt är att ta fram en strategi för att förebygga separationer och minska antalet skilsmässor.

 

Många separationer går att förebygga genom att ge föräldrar stöd i parrelationen samtidigt som de får stöd i sitt föräldraskap. Det har inte bara barnen utan också föräldrarna glädje av. Ensamstående föräldrar har klart sämre hälsa och livskvalitet än sammanboende föräldrar. Ska vi få en bättre folkhälsa handlar det inte bara om att få folk ska sluta röka, äta mer frukt och grönsaker och motionera oftare. Fungerande och hållbara parrelationer är minst lika viktigt.

 

Samhället ska inte göra det svårare att skiljas. Inte heller skuldbelägga ensamstående föräldrar. De är ofta enastående föräldrar som gör en fantastisk insats. Men samhället bör göra det lättare att hålla ihop.

 

Vi uppmanar folkhälsominister Maria Larsson att tänka på barnens bästa och sätta upp ett nytt folkhälsopolitiskt mål: ”Minska antalet skilsmässor – speciellt i barnfamiljerna.” Våga ha det politiska modet att ta den debatt som ett sådant förslag väcker. Att fler barn får växa upp med att föräldrarna håller ihop och får uppleva tryggheten det ger är både ett samhällsansvar och en vinst för hela samhället.

 

Alf B Svensson, Leg psykolog
Lars-Göran Sundberg, PhD, själavårdspastor
Magnus Göransson, Barn- och ungdomsläkare
Annelie Enochson, riksdagsledamot (kd)

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Publicerat i DN 2008-07-23

Dela innehållet

Tags :

2 Responses

  1. Kan bara hålla med, det är tråkigt när familjer går isär. Och jag förstår tanken med att skapa strukturer som gör att familjer lättare kan hålla ihop. En annan intressant folkhälsoaspekt kanske skulle vara att studera hur bra barn mår i dåliga äktenskap, när föräldrarna trots goda skäl inte skiljer sig..

  2. Det kanske är förståligt att samhället blir mer och mer öppen för skilsmässa, men det som inte är förståligt är att kyrkor och samfund inte kunnat bli en motkultur (med ett undantag). Detta är väl sorgligast i kråksången att svensk kristendom är fördömd att gifta sig med samtiden, även där samtiden inte är trofast…

Lämna ett svar till Haubits Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *