Intolerant ateistiskt drev mot Stavros Louca

Den hyllade pedagogen Stavros Louca från SVT:s klass 9A har oväntat förvandlats till debattens slagpåse. Dock inte för hans pedagogik, utan för att han i en intervju i Sydsvenskan haft mage att tro på en Skapare. Och nyateisterna sätter genast igång drevet – till synes helt i onödan.

Jag vill från början markera att jag inte avser att vare sig försvara eller dementera Stavros hållning till evolutionsteorin, i första hand för att jag inte känner till hans exakta position. Det verkligt intressanta i debatten är dock att orsaken till att Mats Olsson och Eric Wadenius går i taket tycks utgöras av det enkla faktum att det över huvud taget ställs frågetecken kring Darwins teori.

Bland kristna forskare finns ett brett spektrum från dem som helt förkastar makroevolution till dem som fullt ut accepterar evolutionen som Guds redskap för arternas uppkomst. Men hos såväl kristna som ateistiska forskare finns en ständigt pågående diskussion kring evolutionens möjligheter, dess drivkrafter och luckor. Och framför allt, kring livets och universums uppkomst. Detta vet självfallet även Wadenius och Olsson. I det sammanhanget framstår det som klart svaga debattgrepp att – som den förre – tillskriva Stavros åsikten att ”ett övernaturligt väsen trollade fram alla arter” eller – som den senare – påskina att tevepedagogen vill ge kunskaper för att undkomma ett apokalyptiskt Harmageddon.

Det måste vara möjligt att framföra kritiska aspekter på evolutionsteorin både ur vetenskaplig och filosofisk synvinkel. Det gäller såväl djuplodande som kortfattat framkastade tankar. Det är väl känt att designargumentet har fått allt större uppmärksamhet under senare år, och att det bland annat ledde den namnkunnige ateisten Antony Flew till en gudstro. I det sammanhanget är det fullt rimligt att också få framföra sin tro på en Skapare utan att automatiskt behöva häcklas.

Svårigheten att nå ett öppet samtal grundar sig kanske mest på ateistens dilemma att Darwin får inte under några som helst omständigheter förlora. Om Darwin skulle falla är allt förlorat. Många gudsförnekare vägrar därför att över huvud taget diskutera frågan, med förklaringen att Darwin vunnit loppet en gång för alla redan för 150 år sedan. Ateisten har därmed målat in sig i ett hörn där han eller hon helt enkelt är tvingad till denna drastiska inställning.

För den gudstroende är situationen dock den rakt motsatta! Guds skapelse är möjlig att förstå och undersöka, och varje ärlig undersökning av naturen kommer därför att leda mänskligheten närmare sanningen om hur Gud gick tillväga när han skapade världen. Istället för att desperat klamra sig fast vid en enda vetenskaplig modell och vägra diskutera dess brister, kan den gudstroende med öppna ögon följa alla synliga spår och se vartåt de leder.

Per Ewert, författare och informationssekreterare vid Claphaminstitutet

Artikeln publicerad på Newsmill 2011-03-09

Dela innehållet

Tags :

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *