Drottningen tvingas in i åsiktskorridoren

Nyheten har gått varm genom svenska medier om Uppsala universitets och hovets drastiska beslut att ställa in ceremonin där drottning Silvia skulle ta emot en utmärkelse för sitt arbete för dem som fallit offer för trafficking.

Själva den tänkta ceremonin är i sig varken problematisk eller kontroversiell. Men varken metoden eller motiveringen att stoppa utdelningen var speciellt snygg. För det skedde genom att flytta fokus från ceremonins och utmärkelsens innehåll till en annan människovärdeskopplad fråga som den utdelande organisationen Scandinavian Human Rights Lawyers också arbetar för, nämligen ofödda människors rätt till liv och värdighet.

Den här händelsen väcker flera viktiga frågor. Det handlar dels om Uppsala universitets roll som en del i det öppna demokratiska samhället. Men frågan blir dubbelt problematisk när vi ska försöka förstå varför Sveriges drottning avstår från att ta emot ett pris för sitt arbete med trafficking, enbart på grund av att arrangören också försvarar ofödda barns rättigheter.

Att Sveriges statschef och hans närmaste inte ska uttala sig i omtvistade frågor där regeringen eller svenska folket kan förväntas tycka helt annorlunda må vara hänt. Men saken här gäller inte ett uttalande, utan ett mottagande av ett pris. Det verkliga demokratiska problemet ligger inte i vare sig Scandinavian Human Rights Lawyers eller drottningens medverkan.

Det stora problemet ligger i att detta blivit ytterligare ett exempel på att den så kallade åsiktskorridoren i Sverige nu blivit obegripligt smal. Så smal att det betraktas som politiskt helt oproblematiskt att förespråka aborter, men att samtidigt ett engagemang till skydd för ofödda människor betraktas som en så allvarlig politisering att det skapar krav på att utdefiniera organisationer och människor.

Till och med om det skulle gälla Sveriges drottning. RFSU, Aftonbladet och de övriga som drivit fram denna blixtreträtt har nog orsakat mer skada för det öppna samhället än de anar.

I samband med den här beklagliga affären kan vi notera att ofödda barn har skydd och rättigheter folkrättsligt, genom de Allmänna mänskliga rättigheterna, och framförallt genom Barnkonventionens artikel 6 om barnets rätt till liv. Där slås fast att ”Konventionsstaterna erkänner att varje barn har en inneboende rätt till livet” och att ”Konventionsstaterna skall till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling”.

De starka reaktionerna som tvingat fram Universitetets och hovets nej kan spontant tolkas som att man nu säkerställt att en person i drottningens ställning inte tar politisk ställning. Men i praktiken riskerar detta istället att bli uttryck för just ett politiskt ställningstagande – men i motsatt riktning.

Kan det bli mer märkligt än så här? Är det verkligen så att de som vill barn väl i Sverige i dag blir stämplade som konspiratoriska, ondsinta eller icke-rumsrena människor som försöker omstörta samhällsordningen, när det i verkligheten handlar om personer som på laglig väg faktiskt följer och försvarar det vi tillsammans kommit överens om i folkrättsliga allmänna dokument?

Den här märkliga affären kommer med säkerhet att utvärderas och analyseras i efterhand. Det är inte orimligt att överskriften över en sådan analys då kommer att innehålla ordet ”bisarr”.

Anna Emdenborg

Olof Djurfeldt

Anders Löfström

Artikelförfattarna är Fellows vid  Claphaminstitutet

Artikeln publicerad i Aftonbladet 2014-10-15

Dela innehållet

Tags :